En Djurgårdssaga 2008-12-10 Tomas Åberg
Där satt en gubbe i Prinsens ek, en gammal måne,
fast mest på lek, och lekte kurragömma.
Och när man sökte finna vägen dit
så smög han genast undan
långt bortom ängar, skog och sten
på långa smala stjärneben.
Där låg en svan så smäcker, stolt och vit
vid Ektorps strand - en bit från land,
en förtrollad prins med säkerhet! En prins,
i väntan på sin unga brud i frostig stjärneskrud
som skulle viska ömt hans namn
och fria honom från hans svanehamn.
Där stod en skog av stjärneträd i täta led
strax invid Cirkus framför Djurgårdsslättens julentré.
Och Djurgårdskalle och hans Emma,
bugande och krusande för vart besök
till lussebak och julestök
och tomtepyssel i små timmerhus
och hantverksknarr i gömda stadskvarter.
Där satt ett barn och gapade med öppen mun
just där i gränden in mot Gröna Lund…
Man kunde knappast tro det sant - så fett galant!
att man i skydd av mörka vinternatten
öppnat Bacchi tempel invid Saltsjöns vatten
för att släppa eld och rök ur chapeau-claquen!
Och obemärkt, helt obemärkt, i skuggan av en lykta
sågs en poetisk charlatan
i väntan på den sista färjan in mot stan,
en pensionerad tomte utan skägg
med bolibompa-ägg i tomteluvans röda strut
på väg till fest nånstans i Vasastan vid Odenplan
och Upplandsgatans slut…
Och se ! I 69:an! där på dess nya fina bakre gård!
där satt ett tjusigt gäng - ett riktigt festpaket!
Med tomtebloss och korv och ljus på sned
och himlens alla stjärnor på en granristråd,
en samling tomtar, älvor, troll och knytt
som nu vid glögg- och kaffebord
med höjda glas och vänsäll skål
vill önska: Fred på jord! God Helg! Gott Nytt!
Ja, ända fram tills vårens sånger kommer åter
och nyårssnö blir fjolårstö - och livet börjar om
som blåklint eller ilsken pelargon i rött
och allt vi drömt och tänkt och sått blir återfött.
