Start Fastigheten Historia Kontakt Mäklare Festkommittén
2006 2007 2008 2009 2011 2013 2014 2015 2016 2018 2019

 

Sommardikt brf 2008/2009 Tomas Åberg

 

Att leva här och nu,

att känna sommaren i håret -

med Skördemannens bistra skugga

vandrande helt tanklöst kring

på andra gator, andra stigar,

glömsk av åldrandets

och sönderfallets gåta…

 

Och se, på ranka kaprifoler

klättrar larv och nyckelpiga

oberörda av sitt grymma öde

att sommaren är kort

och människan kan tyckas

lång och vrång

som helst vill spela gud

bland stenar, jord och bråte.

 

Och ändå - inget av det där

berör väl oss just nu

som samlats här ikväll

på nyplanterad gård

att söka all vår längtans mål

av ljusa kvällar, grillkorv,

vin och krispig sommarsallad.

 

För tids nog ska ni veta - och detta

oavsett vad våra drömmar vill -

ska koltrast, barnastoj och måsar tystna,

växa upp och flyga ut

när dagarna på nytt blir korta.

 

Och innan vi vet ordet av

ska parasoll och vilstol plockas ner

och björken fälla sina löv -

och vi ska åter fråga oss vart livet,

dagarna och sommaren tog vägen

innan sista humlan sagt farväl.

 

Så Nota Bene! Leva här och nu,

och känna sommaren i håret…

Det är just det och inget annat

som all vår lust och glädje gäller.

Se därför genast till gott folk

att tömma sol- och sommarbägaren,

till sista skvätten!

Och strunt i städningen och veckotvätten!

Det blir nog knappast bättre än så här!

                       

 

I den svartaste natten

 

Hallå där! Du! Tyst!  Hörde ni något…?

I den mörkaste timmen,

den svartaste natten…

just innan året ska vända…

Kanske sitter det någon,

där, i glipan vid källartrappen…?

Eller strax under soptunnans lock…

Eller gömd i det innersta skrymslet

i mörka barnvagnsskjulet…

En missbelåten tomte?

nån som ingen sig brytt…

eller ett misstänksamt knytt

som ser dig genom pyttesmå hål

i din vägg…

eller kanske ett andäktigt väsen

med ihålig rygg.

 

Och det viskas i vrårna.

Och det tasslas på varje balkong.

Och en svartvit skata skrattar sig hes

högt ifrån taket där en olycksmåne i nedan

gömmer sin dunklaste hemlighet.

 

En skuggornas natt

då din TV kan krasa,

då mjölken kan surna

och en isvind oväntat släcka

ditt enda och värmande ljus…

 

Så..  har ni glömt hur det var i vart hus

när landet var gammalt

och armodet stort?

När kunskap var ringa

och trolldom en del av din dag…

När korslagda grenar fick skydda

ditt fähus från sjukdom och svält.

Och djinner och vittror och huldror

och skogsrån och mörka makter

i skog, under sten, under gran

släpptes lösa den kusliga natten

strax innan dopparedan…

Ja, i elljusets tid…

ni har glömt hur det var…

Men så tyst! Därborta!

mot muren… jag såg henne nyss -

hennes håliga rygg som

fick mig att stelna och frysa!

Så kallt det just blev!

 

Nej, visst finns dom där,

fast vi inte vill se…

fast vi känner att natten blir lång…

och vi ska behöva varann

tills den vitbleka morgonen gryr.

 

Så kom lite närmre och håll

era händer mot elden -

den värmer, den skyddar

och glöggen ger modet och styrkan.

Och så, just så ska natten besvärjas,

den längsta, den osaligaste på året…

Så kanske vi klarar oss en gång igen,

men på håret…!

 

Och imorgon, ja då ska allt vara glömt,

och alla ska tro sig ha drömt -

utom skatan förstås…

Hon vet hur världen är grå

eller svart eller vit…

Men skator och vittror och rån

dom har vett nog

att hålla sin hemlighet…

Och tro inget annat!

 

Så sant som solen cirklar kring månen

och mänskan med människans mått

är jordens och himlarnas konung…

 

 

 

2009-12-14

 

Tomas Åberg

 

 
 
 
www.brfblaklinten9.se
Brf Blåklinten 9 © 2020


Föreningen förvaltas av Nabo.
Klicka på logotypen till höger för att komma till hemsidan där du kan
logga in till föreningens intranät och kundportal
Nabo