2012-12-01/2013-02-05/06-03 Tomas Åberg
Gator utan fontäner
Min gata saknar fontäner.
Min gata är långsmal och rak.
Den sträcker sig genom nära trettio år av mitt liv,
alla dessa dagar jag inte längre kan redogöra för.
Ett liv utan vattenkonster
långt från Villa d’Estes yppiga trädgårdar,
långt från Berninis fyra mäktiga floder invid
Sant’Agnese in Agone,
min solbelysta piazza där barnen spelar fotboll
mellan gycklare och scharlataner.
Min gata saknar perspektiven
från min dröm om andra världar,
andra mötesplatser:
tid som möter tid,
rum som byter skepnad
under solens brännande corona.
Min gata sover oberörd sitt stillsamma liv
under det jämngrås mantel,
mellan raderna av raka stuprör
där år efter år droppar ner
i vardagens dagbrunnar, namnlösa
obemärkta, ofruktsamma….
Min gata saknar fontäner.
Min gata saknar den gudomliga lättjan
och sångerna till skeppen med svällande segel
som skulle föra oss bort,
bort mot de okända horisonter dit vår längtan bär.
Så kom! Kom låt oss lätta ankar och sätta segel,
släppa allt vi har för händer.
Än finns det tid! Än finns tid att bygga
en stad av obelisker och fontäner!
Än finns tid att fånga in vinden mot havet
och utan kompass styra mot plejadernas stjärnbild,
låta sagan väva sina vävar av drömmar
och poeternas barnsligt förvirrade bilder.
Låta det hemliga barnet i dig bygga din gatas fontäner…
