2014-06-23/30 Tomas Åberg
Ett gatans barn i tiden
Jag är ett gatubarn. Ett gatans barn.
Ett öppna gårdars barn.
Befriad från sin verklighet.
Men också barn av medelklass och bostadsrätt,
en insutten fåtölj i gustaviansk och romersk stil
med dyra tavlor på min vägg.
And yet, mon frère, Ett barfotabarn är jag,
en bortglömd gatas maskrosbarn
med fjorton par ögon mellan hals och fot.
Jag trampar gränslöshetens kalla stenar.
Och jag sjunger sångerna om uppror och om döden.
Men i salongerna bland gyllne speglar
sjunger jag om både krims och krams
och låter rösten väva intrikata slingor i kristallens glas
till skratt som stundtals lånar löjets skimmer.
Jag bär kravatt och plommonstop
och vet att föra mig
i societet och ibland bättre folk,
när ödet kallar.
Men ändå, maskros, sly och tistlar
är nog det som alltid växer under mina fötter.
I am a child of streets and alleys
without the trimmed and well-cut grass
or fancy fountains.
Dock, kära vänner, tiden börjar rinna ut.
Vi måste börja bygga snart och spänna broar
över tystnaden och stängda dörrar.
Jag är ett gatubarn
från ett annat sekels friare och öppna gårdar.
Och jag skall så förbli,
där västanvinden lyfte oss från mur till mur
och världen kände inga gränser.
Nu har jag dubbla lås och egendom att väl förvalta.
Jag har entrébiljett till kulturens kotterier
och till många språk och etablissemang,
men hålen på min strumpa kan ej lagas.
Jag är ett gatubarn. Ett gatans barn.
Jag söker öppna horisonter och andens frihet.
Jag söker världens alla kartor i din sko
och sångerna du gömt och glömt i farfars gamla överrock.
I am a child of many changes and of many colors.
And I know your real name is not the one
that’s printed on your card.
Jag är som du - som alla -
ett barn som tiden snart har glömt
och något annat kan vi inte bli,
Så möt mig därför nu och släpp din ängslan.
Sträck ut din hand och bryt ditt bröd
med grannen vid din sida.
Att vandra utan skor och strumpor
över grus och asfalts sommarängar
är nu inte alls så farligt som du tror.
Att leva gränslöst fordrar mod och breda fötter
med ljus och luft emellan tårna
och en stadig blick mot horisontens fjärran berg
och dalar
bortom ansiktslösa hus och maktens pelarsalar.
Så låt bollen rulla över sten och diken.
Släpp anden fri och tanken
och lås din dörr och kasta nyckeln till ditt hus.
Och ta tillbaks den frihet som du en gång sökte -
Du gatubarn! Du gatans barn!
Du ungdoms dröm och gåta!
Du, en bortglömd gatas maskrosbarn i tiden…
